fjaeril

Jag observerade just ett ofantligt intressant avsnitt av min käraste mustaschprydde psykolog - Dr. Phil, där huvudtemat var rasism, och eftersom det var i USA så var självklart också många kyrkliga inslag med as well.

Uppenbarligen hade sex svarta ungdomar sparkat på en vit kille, då han hade skrikit rasistiska slagord efter dem (vilket han dessutom blånekade till), och samtliga hade dömts till VUXENSTRAFF, fastän de var under myndighetsåldern. En av dem sitter fortfarande kvar, och att kunna betala borgen för honom har chefsåklagaren gjort omöjligt, just för att försvåra - åklagaren i fråga har blivit beskylld för korruption och att döma enligt egen moral.

På skolan i fråga där misshandeln ägde rum hade vita ungdomar hängt upp hängningssnaror i ett träd på skolgården - de vita kallar det för "ett skämt", de svarta kallar det för "ett hån mot en hel ras, och ett hatbrott" - men detta dömdes inte till hatbrott, utan skolan ifråga "hade tagit itu med eleverna ifråga", vad nu detta kan betyda.

En svart präst hade fått sin kyras skylt nerkörd av två vita skinheads - ett hatbrott, men bara om han kunde bevisa att skylten kostat si och så många dollar. Upphör något att vara ett hatbrott bara för att pengar är inblandade? En sjuk retorik som säger väldigt mycket om rättsväsendet i USA.

Vita ses som överlägsna svarta, att någon ens kan ha den tanken? Hur rasism och all världens elände kan tillåtas existera en sekund till är för mig helt obegripligt.

Let's start a revolution?

Jag såg just ett väldigt gripande och blottande avsnitt av Kalla Fakta regarderande den nya privatiseringen av sjukvården, den grep tag i mig på ett ställe och jag började gråta av ilska. Ilska för att folk utan den minsta empati för människosläktet överhudtaget styr vårt land.

Låt mig förklara snabbt vad privatiseringen ser ut, alla kommuner ger varje vårdklinik en viss summa för att spendera på sina patienter, och det hela kokar upp till en osmaklig soppa där sjukhusen faktiskt kan tjäna pengar på att inte behandla sina patienter; ju mindre pengar som går till att behandla patienter, desto mer hamnar i läkarnas plånböcker, allt överskott av summan sjukhusen får lämnas till sjukhusen själva.

Vad är det för äcklig människosyn som genomsyrar den här vården? Istället för att fokusera på att faktiskt göra den offentliga sjukvården bättre och med mindre köer, så fokuserar den på att öppna privatiserade kliniker som endast tänker på sin egen profit; en läkare på ett offentligt sjukhus får sin lön endast av staten, medan de privata läkarna kan plocka mer pengar från sina sjukhus som fått ett överskott av pengar. Är inte meningen med privatiseringen att alla vårdköer faktiskt ska minska, och att pådriva ett konkurrenstänkande, som sporrar sjukhusen till att bli bättre? Dock är det så att så länge folk kan tjäna pengar på att felbehandla patienter, så kommer folk att göra det.

Kära dagbok.

Jag bläddrade igenom mitt gamla ritblock ifrån 8an/9an, och vad jag kunde erinera mig om så ritade jag inte alls bra då, och att det inte fanns någon anledning att fortsätta rita. Manga var töntigt, ingen annan höll på med det, och folk trakasserade j-rocken jag lyssnade på. Jag lade av helt enkelt, jag gled ifrån min kompis som hade mangaintresse och där slutade allting.

Tills nu, jag insåg att jag verkligen var jätteduktig. Om jag hade fortsatt med mangan hade jag varit grymt, grymt, grymt duktig vid det här laget. Åh. Jag tänker rita ikväll. Oh god vad jag tänker rita.

Är det inte konstigt hur ensamheten kan förgöra en människa? Känslan av att inte vara som alla andra. Varför måste det vara så att samhället måste vara fördömande mot allting som inte anses som "normalt"? Normalt är i detta fallet att supa sig full och ligga runt, och det gjorde aldrig jag. Folk såg mig nog alltid som lite konstig, jag hörde aldrig riktigt hemma någonstans. Jag var lite feminin, och de andra killarna var verkligen inte sena att påpeka detta. En kommentar som jag fick när jag äntligen vågat mig till att köpa tighta jeans var:

*En kille i in klass kommer fram och klämmer mig på rumpan* "Oj. Jag trodde det var en tjej".

En kille som går utanför heteronormen och tar på sig ett feminint plagg blir automatiskt fördömd. Dock är det ju inte så överallt, men det var så för mig. Flytten till gymnasiet och min nyvunna vetskap om min bisexualitet gjorde mig verkligen stark. Och den nya skolan var inte det minsta fördömande. Folk tyckte om mig för den feminina killen jag var.

Ibland gör samhället mig glad.

(det är inte ofta, men min situation är utsökt.)

Kära dagbok, (clichéeee).

http://www.gronungdom.se/article/1619

Jag måste inledningsvis tacka Alexander Chamberland för hans oerhörda engagemang och hans passion som smittar av sig. LÄS hans artikel.

Jag har haft ett litet uppehåll i att vara arg nu, jag har inte fått i mig inspirationer från olika håll, och jag har mest förpassats till att sitta framför Zelda eller att umgås med mina kära vänner och iofs ha det trevligt, men jag känner att jag tappat glöden. Den där glöden som jag måste lova mig själv att aldrig tappa. Att aldrig ge upp min ilska, och insikten att världen faktiskt behöver ändras, så riktigt radikalt.

Och jag inser också att jag nog behöver se över mina egna vanor, min livsstil. Är jag nyttig för världen? Vad gör jag för att säga "Hej världen, jag älskar dig!" varje dag? 

18 % av världens koldioxidutsläpp står köttindustrin för, och jag måste erkänna att jag är oerhört fascinerad av kött. Det är verkligen något av det godaste jag vet. Jag vet inte om jag kan avstå från det just nu, det skulle uppstå onödiga konflikter, och mina föräldrar skulle fortfarande köpa lika mycket kött, och fortsätta hata miljöpartiet lika intensivt. Jag har faktiskt kommit till insikten att när jag äter kött enbart för att tillfredställa mig, och för att jag tycker det är gott, är rent hädiskt och grymt moraliskt fel, och skriker ut: "Egoismen dödar världen". Och det är verkligen så. Om folk satte igång och var lite mer altruistiska och less egocentered, så skulle vi absolut få bot på en väldans massa problem. Orättvisorna som bygger på att folk bara vill tjäna mer och mer pengar och endast vill få ut ekonomisk vinning på saker kan inte ens räknas, historien upprepar sig ständigt. Det kan vara därför jag är så oerhört fascinerad av historia. 

Så när jag flyttar hemifrån och kan ta ansvar för allting jag gör, tänker jag göra mitt för att ge världen ett mer leende ansikte, och befria den från ytterligare en otänksam människa, till förån för alla. 

Joina mig i kampen för en bättre värld, och ge aldrig upp er ilska, eller era kall i livet. Allting går i praktiken, med tillräckligt mycket självförtoende och talang.

Christoffer Larsson.